tolftemars

Någon gång under första terminen fick jag rida en häst som heter Wilma, hon är ganska liten och nätt, brun med vita hår i pannan. Det jag fick höra då var att hon var jättepigg och kastade av alla som red henne. Jag kan säga att jag blev ganska rädd när jag fick höra det, men Kristina min ridlärare övertalade mig att jag skulle rida henne.

Jag gjorde iordning henne och hon var helt underbar, hon stod och sov och var jättesnäll. Vi gick in i manegen och satt upp, Kristina pratade med mig innan vi började rida och sa att jag skulle klara detta.....

Det gjorde jag också och jag fick en sak till... 
en vän för livet!

Nu 4 år senare är jag fast, Jag har ridit samma häst i snart två år och jag tänker inte sluta.
så igår fick jag höra det jag inte ville höra, min allra bästa vän ska bort, hon ska pensioneras.
Det är precis det som inte fick hända, jag vill inte förlora henne för alltid, hon betyder mer för mig än vad någon annan häst någonsin har gjort. Det ända jag vill är att kunna busa i skogen, galoppera på ängarna, hoppa, rida dressyr göra allt det som jag inte kan göra på ridskolan med henne.

Barnen i stallet frågar mig hela tiden varför jag inte köper henne, dom säger att vi passar så bra ihop. 
- Hon litar på dig Felicia!

- Ni passar verkligen ihop.

- Kan inte du köpa henne felicia, hon vill det!

Det är jättejobbigt för mig att höra sånt, när det ända som jag vill är att rida henne varje dag och kunna säga att hon är min. Jag kan och det vet jag att det går, jag orkar, jag kan fixa skolan också... 

Många frågar mig, varför jag inte har köpt henne, vad ska jag svara? att jag inte får, att jag inte har råd eller att mina föräldrar inte tror att jag kan ta hand om en häst och skolan samtidigt...

Jag har så  många minnen med denna underbara varelse, klubbmästerskap, ridskolemästerskap, clear runder, uteritter, sommarhagar och massa mer.

Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne, hon är den jag litar på mest av allt, det är henne jag kan prata med om allt och jag vet att hon lyssnar.

Jag älskar henne verkligen av hela mitt hjärta och jag ska göra allt för att hon ska bli min.

Om Jag inte hade fått rida henne, hade jag nog inte varit den ryttaren jag är idag, jag skulle inte ha den kunskapen jag har idag. Vet ni varför?... För att det är hon som har lärt mig allt, det är hon som har jäklats med mig för att jag ska lära mig nya saker, det är hon som har fått mig till den nivån i hoppningen jag är idag, det är hon som går som en klocka i dressyren när jag ber henne, det är hon som har busat runt med mig ute i skogen. 

Hade ni sett mig nu hade ni säkert skrattat, Jag sitter vid datorn och GRÅTER och tänker på alla minnen vi har och tänker tillbaka på tiden som vi har haft tillsammans. Ni tcker säjert att jag är helt bakom flötet som tycker så om en häst. men hon är värkligen bäst, Hon är mitt livs kärlek. Ingen kan få mitt hjärta så som hon har.

Wilma jag älskar dig mer än allt annat! Jag hoppas att mina föräldrar kan förstå det. Min allra högsta önskan är att du ska bli min.

Snälla gud, budda, jesus, allah eller vem det nu är som bestämmer, låt mig få det ända jag vill!!

Kramar// gråtande Felicia :/